I väntan på färjan hem från Gotland lägger en stolt matte upp lite bilder på sin superduktiga unghund. Merel har fart, stil och vidd. Så här långt är hon också fantastiskt följsam, men man vet ju aldrig om hon busar till sig när hon blir äldre och mer erfaren. Bäst av allt är ändå att hon verkligen jagar och har förstått att det är fågel som är det roligaste av allt i en stående fågelhunds liv.

Merel väntar på kommando att gå ut på sök.

Sedan ger hon sig iväg.

Revierar gör hon (oftast) från kant till kant med lagom djupa slag.

Fälten var många och varierade och det syntes att Merel fortfarande njöt av dem denna sista fjärde dag, även om hon nog var ganska trött.

Svårt att förstå dock att matte måste avbryta det roliga just när det går som bäst.